Autonomt adenom (nodulus)

  • En välavgränsad isolerad och som regel benign resistens i tyreoidea
  • Diagnostik
    • TSH, fritt T4, fritt T3
    • Scintigrafi, som visar isotopupptagande d v s varmt/toxiskt nodulus med suppression av övrig tyreoideavävnad
    • Eventuellt ultraljud om tveksamhet visavi multinodös struma med dominant nodulus
  • Indikation för behandling
    • Vid supprimerat TSH(<0.10 mIE/L i upprepade mätningar) i kombination med höga koncentrationer av fritt T4/fritt T3, men även om koncentrationen av tyreoideahormoner är inom referensområdena men patienten har tyreotoxiska symtom. Erfarenhetsmässigt är fritt T3 här en känslig markör för hyperfunktion
    • Övervägs vid sänkt TSH hos pat med tydliga tyreotoxikossuspekta symtom
  • Behandlas med
    • Radiojod i första hand
    • Kirurgi/hemityreoidektomi om knölen ger lokala besvär eller inte kan behandlas med radiojod

Autonomt adenom bör bedömas av specialist och behandlas med antingen radiojod eller kirurgi. I övrigt bör man som vid alla knölar överväga cytologisk undersökning.

Indikation för behandling av autonomt adenom avgörs av symtom och grad av TSH sänkning.

Radiojod kan användas i de flesta fall. Man ger då en behandling som syftar till att eliminera den hormonella aktiviteten i adenomet. I många fall återhämtar tidigare vilande tyreoideavävnad sin funktion när TSH börjar stiga. De flesta patienterna klarar sig därför utan substitution med tyroxin, även om några kommer att behöva detta.

Om adenomet är stort och/eller orsakar lokala besvär från halsen är kirurgi/hemityreoidektomi ett alternativ. Även efter kirurgi är det vanligt att patienterna klarar sig utan substitutionsbehandling med tyroxin.